Hej då Malaysia, hej Norge

Då var äventyret över också för mig.

En sista runda in på kontoret, första gången sedan Februari, för att kopiera lite reseräkningar osv. Det var relativt folktomt.

Sista golfrundan blev på en fullständigt fenomenal bana. Templar park. Kommer nog aldrig spela på en lika fin golfbana igen.

Det krävs en och annan öl för att överleva i 30+ grader.

Vi var ut och åt i stan efter golfrundan också. Första gången inne i KL sedan Februari det också. Och sista någonsin, antagligen. Jalan Alor visade sig vara helt tomt på folk, och här brukar det vara packat på kvällarna och full kommers. Till och med bilar som parkerade här nu.

Ännu en sista: Sista tennisträningen med Ash the Coach! Han har tagit min tennis från bottennivå till något betydligt bättre och det har varit oerhört skoj.

Lördag kväll 28 Juni och dags att lämna lägenheten och Malaysia för gott. Kvar blev endast ett köksbord och en madrass.

Sista bilden från Seri Hening - jag och en av vakterna. Hejdå!

Hemma igen i Norge - skönt som tusan. Första skogsturen blev en korvgrillning med Ebba, Alfred och Sondre. Det var kul trots att grabbarna ser ut som dom varit genom sju svåra år och ett nödår på det här kortet.

Inte bara är familjen återförenad, vi har också fyllt upp fordonsparken. En Peugeot 5008 blev det som familjebil den här gången. Och en mini Toyota som pendlarbil. Och släpvagnen är tillbaks där den ska vara. Hemma hos oss alltså.

Sista dagarna i Malaysia

Familjen har åkt och jag är lite halvdeprimerad. Det var ett fruktansvärt, hjärtskärande avsked med massa grannar närvarande och gråtande barn från alla håll och kanter.

Lyckligtvis känns det lite bättre nu efter att barnen har kommit hem och såg glada ut när dom fick komma in i huset igen.

Har lirat lite golf på slutet. Här med Jörgen och Espen. Ytterst svinroligt.

Här med ett annat glatt gäng - Arne Kristian, Stein Erik och en annan Espen. Vansinnigt socialt och skojigt med golf, måste jag säga. Det enda problemet är att en runda tar hela dagen.

En kväll riggade vi och hade bio med massa barn nere vid poolen, vilket gav oss föräldrar andrum att prata skit och dricka öl i två timmar.

Jörgen har flyttat hem! Denna vapendragar har jag haft time of my life med både på jobb, med barnaktiviteter och vid tennisbana. Sorgligt. Denna bilden är från vårt sista tennispass på Seri Hening residence.

Alfred, Oskar och Paul sitter vid poolen och stirrar på en skärm.

Packning. Det blev 60-70 paket. Herrejävlar.

Ebba och dom andra entreprenörstjejerna jobbar hårt för att dra in pengar.

Och här pyser 20fot containern ner mot hamnen med vårt bohag. Jag och Alfred tittar på.

Vi hann med en sista runda på Suzies corner med Lene och Stein Erik m. familj - här en slutbild med Anna och Suzie i egen hög person.

Vi har blivit bjudna på så många härliga middagar av våra hyggliga grannar sista veckan. Här är det Dennis, som älskar grill och wok, som gör en pastasås.

En anna slutmiddag nere vid poolen, Dave och Anna käkar bambustekt ris.

Sista kvällen :( Barnen lekte till 23:00 när taxin kom.

Delaney tyckte Oskar var i behov av en bra resefrisyr.

Kramkalas med barnen och deras vänner när vi ska gå ner till taxin.

Sedan bröt det stora gråtfesten ut när vi blev "utklappade" av ett gäng och taxin drog med familjen mot flygplatsen. Ush, jag blir fortfarande deprimerad av hur ledsna mina barn var.

Saker och ting öppnar upp, livet återgår sakta mot normalen

Som rubriken antyder, i små steg öppnas saker och ting upp igen. Nu kan man till och med gå på restaurant.

Och det gjorde vi - här är det norrmännens återkomst till Suzies corner.

Gympalärarinnan miss Simpson är så lappsjuk att hon kom till Seri Hening och lirade brännboll med både vuxna och barn.

En dag drog jag med Jörgen och Svein Espen till driving rangen. Det var så vansinnigt roligt, att...

...jag och Anna drog till en begagnataffär med bara golfgrejer som visade sig ligga runt hörnet, och köpte varsitt billigt kvalitets-golfsett.

Mycket tennis blir det, här med Jörgen och holländaren Kenneth.

Fredag kväll (igår) hade vi invigning av nya klubborna. Stod och hamrade med barnen i ett par timmar.

Anna har en fin baksving. Tror jag i alla fall.

Ebba fick låna en liten klubba på rangen.

Lite mer fylla år

Glömde ju att visa upp den fina tårtan! Felstavad av de proffsiga bakarna.

Min nya tennisracket. Ville bara visa den. Den är görskön.

Ich bin 42 Jahre alt, scheisse

Fy fan, nu är jag 42. Tänker tillbaka på dom senaste åren:

• 1 år sedan - vi åkte till Langkawi med Bittan och hade en fin långhelg.

• 2 år sedan - fyllde 40 vilket firades i Örebro. Det var också grejer det.

I år är det ju inte så mycket kul att rapportera om däremot. Jag fick världens skönaste tennisracket och ny tennisskor i present. Dessa hade jag såklart redan köpt till mig själv för några dagar sedan. Viktigt att det blir rätt.

I helgen firade vi 17:e maj med grannarna, lite lagom lätt sådär. Folk har börjat komma ut igen på kvällarna så det är mer socialt igen, dessutom. Men poolen är stängd och därmed är det ganska jobbigt att vara utomhus i värmen. 

17:e maj middag!

Oskar blir vattenballongad av granntjejerna.

Ebba kastar ballong med granntjejer igen.

Ingen har klagat över att man leker i duschen i alla fall, så det gör grabbarna och polaren Paul här.

Närmare sig karantänhelvetet slutet?

Nu har vi suttit i vår lägenhet i en månad och lite till. Fy fan, det tråkigaste jag har vart med om hittills i livet. Men klaga borde man ju inte, vi har ju mat och vatten. Och skola på distans fast den ligger 500 meter bort.

Hur som helst ska regeringen ha presskonferens imorgon och har hintat om att lättnader kommer och att det kan innebära att icke-kontakt sporter tillåts.

Så nu sitter jag och håller tummarna så dom nästan blir blå att vi får lov att spela tennis igen från imorgon. För säkerhets skull har jag och Jörgen bokat massa tider de nästa veckorna.

Imorgon är det 1a maj och ledigt så idag lyxar barnen till det och ska sova i vardagsrummet. Uppladdning med Nintendo.

Häromdagen bakade jag och Oskar Chocolat chip cookies. De blev så sinnessjukt goda att jag knappt kan tro det. Jag slänger in receptet här, från någon som har typ doktorerat på hur man får dessa kakorna mjuka och goa, så jag inte tappar bort det i framtiden.

https://sallysbakingaddiction.com/chocolate-chip-cookies/

Då har Alfred fyllt 12 år gammal

Och ca 159 cm lång. Vikt okänd. Han fick en läsplatta och hörlurar, det var väl kanske inte drömpresenterna men det är inte så sabla enkelt att få tag i grejer i utegångsförbudets tider.

Det är i överigt inte många foton att skylta med nu för tiden.

Grattis Alfred!